LinneaMariusson

Okej, jag ska försöka komma upp från min djupa grop som jag är i.
Men det är svårt, den är så djup och stor.
Men ajg ska verkligen försöka, jag måste.
Jag kan inte sitta där ner med allt hela tin, jag kommer inte klara det.
Jag ska klätra upp och sitta och titta på mina problem och hån skratta åt dom,
sen ska jag täcka för gropen.

Det blir svårt men jag måste.


Sitter i skolan nu, har håltimma och det ända jag oroar mig för är att jag ska stötta på honom.
Jag vet inte hur jag skulle regera om jag gör det. Jag tror inte jag skulle klara det.
Vill värkligen inte vara i skolan mer. Orkar faktist inte, och allt känns som om det kommer att gå åt helvete.
Jag menar för ca en vecka sen var jag as lycklig, jag trodde aldrig att det gick att vara så lyckligt.
Och jag trode defentift inte att den kännslan skulle försvina så snabt.
Men det gjorde den, och den blev hat, svek och tårar.
Jag vet inte hur jag ska klara det här, komma över och i från det.