Wye me...
Jag undrar mycket vad som hände med mig, jag var ju en livfull tjej som vad glad förut, som tog livet med en klackspark... Vad hände med den tjejer? Vart försvan hon? Vrf försvan hon? Det är som om jag är en helt annan människa nu, som om det finns två av mig...
- I'm begging of you, please don't take my man
Please don't take him just because you can. - But I can easily understand how you could easily take my man
But you don't know what he means to me, - He's the only one for me,
I had to have this talk with you, my happiness depends on you
And whatever you decide to do, - I'm begging of you, please don't take my man
{Guess mine is not
The first heart broken
My eyes are not the first to cry
I'm not the first to know
There's just no getting over you
I know I'm just A fool
who's willing
To sit around and wait for you
But baby can't you see
There's nothing else for me to do
I'm hopelessly devoted to you
My head is saying
Fool forget him
My heart is saying don't let go
Hold on to the end
And that's what I intend to do
I'm hopelessly devoted to you}
[Love can be hard sometimes
Yes it can catch you off
guard like bad crimes
Yes it can make you
depressed and angry
Make you say why me
why won´t anybody try me..
why ain´t anybody lovin´me..
Love can go away
forever if you push is
And you have to
remember don´t rush it
If it ain´t right it is wrong
And you´ll be crying
why me, hwy won´t
anybody try me..
why ain´t anybody lovin´me..]
Och jag vill att dom ska vara tysta, att dom ska sluta klagga...
Om jag kunna skulle jag inte lyssna
Men deras röster är starka
Starkare än mig...
Om du bara visste, om du bara lyssnade
Jag vill berätta för dig,
men är rädd att du ska tycka att jag är patetisk
som alla andra...
Uppside Down...
Allt känns typ hellt jävla upp och ner i mitt huvud och min kropp. Mitt humör ändras gämt. Jag vet inte om jag känner igen mig själv länge, har jag nog inta gjort på ca 1-2 år. Men det blir ju bara värre och värre.
Vart tog den glada liv fulla tjejen vägen?
Cause a day without you, it just isn´t fair
I går åkte jag till södertälje för att träffa isa och några fler. Det var vell skoj :) Senare åkte jag och isa in till Mariefred. Där vi åt och snackade skit :P Det var inte meningen men blev så att jag tog näst sista bussen hem xP Fett trött jag var då :P Sen kunna jag inte sova heller när jag kom hem, jag fick ont i typ hela kroppen och kunna knappt andas vilket var as obehagligt, tror jag har sovit typ 1-2 timmar i natt >.<
Idag träffade jag lollo i skolan för typ första gången på en evighet :D *happyface* hon skulle till tessa och du skulle bara veta vad jag hade lust med att följa med, för att få veta att hon var i eskilstua gjorde mig så glad, men jag vissta att jag inte skulle klara av det.Så jag tänkte att hon skulle hälsa till henne att jag saknade henne, men vågade, tänk om tanken kom upp hela tin.. Idag var jag också med anna :D var typ as länge sen jag var med henne, har saknat henne as mycket. Hon är en sån kompis som jag kan lita på och alltid har kunnat. En sån som man vet vart man har henne, även om man inte prata på typ as länge så är det som om det var i går ^^ Hon är under bara och speciell :*
Att bara veta gör mig ledsen.
Jag vill glöma, kunna vara glad.
Ville bara ropa på dig.
Springa fram till dig.
Ge dig en jätte kram
Och aldrig släppa dig
Vissa för dig hur mycket du betyder
Hur mycket jag saknat dig
Hur mycket jag älskar dig
Vet inte äns om du såg mig, om du bryr dig och saknar allt...
i dont even want to open mine
On the days i can´t see your smile
but i´d rather sit wait a while
Minnerna finns kvar
Jag kommer aldrig glömma
Hur dina händer försiktigt tar på mig
Du ser orkildig och liten ut
Men jag visste vad du ville
Och jag vill det med
Dina mjuka läppar
Som nuddade mina
Ditt lende
Det får mig att skratta
Jag kunna inte sluta le med dig
Du gjorde mig lycklig
Jag saknar kännslan
Nu är det fredag och jag vill göra något kul, jag hoppas alltid på en massa men det händer ju aldrig något, mitt liv går åt helvete och jag tycker inte om det, vill bara supa mig full och glömma allt, göma mig från kännslan och människorna, tycka att livet är underbarat och ha känslan att jag fortfarande vill leva. Men det känns så depprimerande att sitta för sig själv och dricka, men igentligen vad gör det. jag är deppig och mitt liv är depprimerande. jag klara det snart inte längre. alla sviker och lämnar mig. ingen är kvar. jag sitter här själv, som alltid. men jag trodde förut att mitt liv var förändrat, du fick mig att tro det. men du svek mig som alla andra. jag hatar när folk säger en massa men inte menar det. vrf gör man så, om jag var/ är så viktig för dig tycker jag att du borde ha tid för mig när jag har mod nog att försöka förlåta dig. men det har du ju inte, hur fan ska jag då kunna förlåta dig? alla säger att jag har rätt till att vara arg, sur och ledsen. men även om jag har det, och kanske är det så vill jag inte vara det. inte på någon. jag orkar inte med det. jag vill ha ett liv, typ det som jag hade förut. men ett bättre, lr jag kanske har för höga krav på världen, det kanske inte finns en sån värld och vänska som jag vill ha. som jag trodde fans. jag kanske kräver för mycket. Vill dränka allt i sprit och droger.
Fail
Iaf så missade jag två av minna första lektioner sen hade jag bara två kvar. Och dom var skit tråkiga och jag höll på att somna, vilket jag för den delen reda har gjort på en lektion xP
Sen kommer jag hem och får veta att jag kommer att vara ensam hemma typ hela dagen, jag funderar på att gör en sak som jag vet att jag kommer ångra om jag gör det. Men har jag något att förlora? Ne tror inte det va..
Ibland måste man vell göra sånt som man tror är fel, det kan ju vissa sig inte vara så fel, lr?
Hey boy you break my heart
Jag hänger i hop med döden,
Fast kedjad som fånge
Foto med Madde
Min djupa grop
Men det är svårt, den är så djup och stor.
Men ajg ska verkligen försöka, jag måste.
Jag kan inte sitta där ner med allt hela tin, jag kommer inte klara det.
Jag ska klätra upp och sitta och titta på mina problem och hån skratta åt dom,
sen ska jag täcka för gropen.
Det blir svårt men jag måste.
Sitter i skolan nu, har håltimma och det ända jag oroar mig för är att jag ska stötta på honom.
Jag vet inte hur jag skulle regera om jag gör det. Jag tror inte jag skulle klara det.
Vill värkligen inte vara i skolan mer. Orkar faktist inte, och allt känns som om det kommer att gå åt helvete.
Jag menar för ca en vecka sen var jag as lycklig, jag trodde aldrig att det gick att vara så lyckligt.
Och jag trode defentift inte att den kännslan skulle försvina så snabt.
Men det gjorde den, och den blev hat, svek och tårar.
Jag vet inte hur jag ska klara det här, komma över och i från det.
Madde 18år
Men sprit och depp är inte så bra att kombonerat i hop :/ Men det borde jag ha lärt mig för länge sen, tycker jag. Fast det känns bra att dricka i blen iaf.. Jag försökte ha så roligt som det bara gick och jag hade faktist roligt också.
Senare på kvällen när typ alla hade gåt var det meningen att Madde, Sussi, Magnus och Therese skulle ut på krogen. Men Therese fick för sig att åka till Mariefred och jag gick ut och träffade en vän.. När jag kom hem runt halv 3 blev jag förvånad av att Madde, Magnus och Sussi var hemma, jag trodde att dom skulle vara borta länge. Men fick sen veta att dom inte kom in på krogen för vissa saker. Men men, och i dag har det kommit släktingar och firat Madde. Det är alltid lika kul att vara bakis :D lr inte. Men det är de man får leva med...
En nyckters Linneas tankar
Är en full Linneas ord
Ska jag vara lycklig för din skull?
Gråter bara jag ser, tänker på det/er. Vet inte om jag vill vara lycklig för er skulle, men jag känner att jag borde. Men ändå är jag nog inte det, kanske kommer jag aldrig bli det heller.
Jag menar, jag har ju inte komit över det första än... Alltså det min syster gjorde, kommer jag då någonsin komma över det här? Är jag patetisk som inte kommer över det?
Vart jag än är känner jag mig ensam, det är något som fatas... Lyckligheten?
Den sak som jag fick av dig, som nu hon tog i från mig. Och du lämnade ett stort spår som leder till våta kinder.
Är det så här livet ska vara? Kommer jag alltid lida av sånt här, av mina närmaste? Är det så här det funkar?
För om det är det har jag inte riktigt hängt med, jag trode det handlade om mer. Det gör det iaf för mig.
Önskar iaf att jag skulle kunna vara lycklig med min familj, men det går inte. Vad jag än gör kommer jag aldrig glömma, det här och vad min syster gjorde. Är det fel av mig?
Btw, mina tankar var sanna igen ;_; vad är det för fel på mig?
För många frågor, för lite svara...
FAAAAAAAAN
Tänk att man trode man kännde dig, men tydligen inte.
Finnas utan att existera
Fast jag vet att vart jag än tar vägen måste jag stå ut med mig själv. Man kan inte fly från sig själv, sina tankar eller sitt liv. Men tänk om man vill det då?!! Om man inte klarar av sig själv längre. Ska man då behöva ta den enkla men ändå den svåra vägen ut?! Är det vad som väntar.
Jag är fortfarande hemma och sjuk, jag orkar knappt prata, jag tror nog aldrig att jag kännt mig så här stum. Och röra mig orkara jag knappt heller. Jag orkara seriöst ingen ting.
Idag har jag gjort mig i ordning, på hopp om att ta tåget till sthlm. Vad jag än gör måste jag ju dit, ska försöka köpa Maddes present där. För hoppnings vis kommer jag dit i dag.
Det har gått ca 2-3 dagar sen Jocke hörde av sig, jag vet inte vad jag har gjort för fel. Jag försöker ju höra av mig till honom men får ju inge jävla svara, så vad fan ska jag göra?! Jag orkar inte gå här och hoppas längre. Och jag är rädd för att mina tankare igen är sanna, som sist. Jag menar om man har varit med om det en gång kan det hända igen, eller iaf mot mig. Det måste ju betyda att det är något seriöst fel på mig. Vrf kan jag inte bara fatta vad det är?!
Love is pain
Iaf i fredags var nog en av det bästa dagaren i mitt liv, jag kännde mig så jväla lycklig. Var med Jocke efter skolan och träffade hans kompis Frida, som jag träffat förut, Micha och hennes kille. Vi gjorde inte så mycket gick runt och pratade lite och bara umgicks. Senare var jag tvungen att åka hem, så jag stod och väntade på hans buss och ville egentligen inte åka. Jag vill inte släppa hans händer och gå. Men var ju tvungen, gå jag gick och satt mig på tåget. In kommer då Andre. Han är ju trvlig, så vi satt och snackade lite.
När jag kom hem sjöng jag, mamma och Madde SingStar. Det var askul. Jag blir så glad när jag sjunger xD jag var på asbra humör, och allt känndes bra.
Så min dag kunna ju inte bli bättre, men värre... Jo för senare så började jag och Jocke bråka typ, igen. Så då gick ju allt åt helvete igen.
På lördagen bråkade vi fortfarande och hella den dagen gick åt helvetet också.
Och på söndag var det meningen att jag skulle åka till Sthlm och Eskilstuna men mamma ville ha sälskap i bilden när hon skulle åka till Gbg för att hemta Therese som kom hem från Barcelona i lördags. Så jag körde hela vägen till Gbg, vilket är 4 och en halv timme. sjukt jobbigt det var. Vi åkte tidigt på morgonen och kom ditt ungefär 3 på dagen. Sen kom vi hem ungefär 7-8?! Då märkte mamma att jag hade febber ochså >.<
Höst, kärlek, svek.
Det är höst ute nu och mysigt, men grymt jävla kallt. Jag har hittat ne underbr kille och allt går åt helvete. Tänk att mitt liv börja bli som förut, den jobbigaste tiden i mitt liv. Ska börja gå hos bup, diatist och kuraton i skolan. Men det jag vet är att dom inte kommer att hjälpa ett piss, dom gjorde inte det sisst ju.
Jag fick någon äklig kännsla av mat för inte så många dagar sen, och var utan mat i 4 dagar. men tycker att jag borde ha klara frlera. Jag menar om man har klarat av 4 dagar borde man klara fler. Fast jag höll på att kolapsa i skolan så gick och åt lite då. Men annars så gick det bra.
Snart fyller min Madde ,syster, år, hon blir 18. Och jag hoppas att jag kommer få träffa Therese , min andra syster, snart igen. Saknar henne, såg btw att hon har blivit grymt jävla blond. Snyggt.
